Syftet med en fast ordningsföljd vid idrifttagning är att varje steg bara introducerar en ny okänd faktor. Nedan är den sekvens vi utgår från, med de kontroller som oftast hittar fel tidigt.
Strömlös kontroll
Visuell granskning mot monteringsunderlaget, med fokus på pin 1, polaritet och förväxlade värden bland passiva komponenter i samma kapsling. För BGA och QFN i första batchen bör röntgen beställas från montören.
Mät resistansen mot jord på varje matning. Absolutvärdet säger ofta mindre än jämförelsen mellan kort i samma batch: ett kort som avviker har sannolikt ett monteringsfel.
Första påslag
Använd ett labbaggregat med strömbegränsningen satt strax över förväntad viloström. Verifiera nivå, ripple, ramptid och startordning för varje matning mot databladens krav, och mät enable- och power good-signaler med ett flerkanalsoscilloskop. En värmekamera hittar kortslutningar och latch-up betydligt snabbare än en multimeter.
Klockor och reset
Mät frekvens och amplitud på kristaller och oscillatorer. En passiv 10x-probe belastar en kristalloscillator tillräckligt för att förskjuta frekvensen eller stoppa svängningen, så använd en aktiv probe eller mät på en buffrad utgång. Kontrollera att reset släpps först när samtliga matningar är stabila och att timingkraven i databladet uppfylls.
Första livstecken är normalt en JTAG- eller SWD-anslutning med läsning av device-ID, följt av utskrift från bootloadern över UART.
Gränssnitt i beroendeordning
Ta gränssnitten i drift i den ordning de beror av varandra: debugaccess, externt minne, bootmedia och därefter kommunikationsgränssnitt och kringkretsar. Lågfrekventa bussar som I²C och SPI verifieras före höghastighetslänkar.
För DDR körs träning och ett fullständigt minnestest innan någon programvara körs från minnet. För höghastighetslänkar kontrolleras länkstatus och felräknare innan dataöverföring provas. Vid osäker marginal görs eye diagram- eller BER-mätning.
Protokoll per kort
Dokumentera uppmätta matningsnivåer, strömförbrukning per steg och avvikelser för varje kort. Det gör skillnader mellan exemplar synliga och ger underlag för nästa revision.
Sekvensen är en utgångspunkt och anpassas efter kortets arkitektur.